“När du en gång har blivit följeslagare till vägen, kallar den på dig och kallar på dig igen… vägen ligger utanför dörren på ditt hus, full av charm och mysterium. Du vill veta vart vägarna leder, och vad som kan finnas på dem, bortom horisontens vaga linje.” Stephen Graham; Through Russian Central Asia (1916).



När vi läser reseskildringar, tittar på bilder, ser filmklipp, tar reslusten ett fast grepp i en och det är svårt att ta sig ur den under timmarna som följer. Vi diskuterar vilka vägar vi skall ta, vad vi vill se, vad vi “måste” se, och vad som är möjligt. Skall vi flyga hem från Beijing, eller skall vi åka tåg tillbaka också. Hur tar vi oss till Moskva?
För ett par dagar sedan läste vi en engelsk sida om tågresa London till Beijing. De skrev något som vi tar till oss och gör till en del av vår plan - “Flyg inte till Moskva! Att flyga till Moskva för att åka Transsibiriska järnvägen är som att ställa upp i en maraton och sedan acceptera att man får en lift i en bil de första kilometerna. Fuska inte! Om du tänker åka landvägen till fjärran östern, gör det då ordentligt, och stanna på marken.” Ja, varför skall man fuska genom att flyga vissa bitar om man tänker göra en tågmaraton? Det blir antingen färja till Helsingfors och tåg till Moskva, eller färja till Tyskland och tåg via Berlin, Warszawa och Minsk till Moskva. Kanske färja är lite fusk, men det får gå. Alternativet att åka upp till norra Sverige och in i Finland, ner till Helsingfors - kanske lite för bra.
Nåja, planeringen fortsätter och inom inte alltför lång tid bokar vi våra första biljetter. Vägen kallar på oss!